Who do you think you are, running around leaving scars?

Känns lite ensamt, men jag begraver mig i plugg istället. Lägger fokus på annat. Hjälper lite. Vet att jag nog kommer klara av plugget nu, men känner stressen bygga upp sig ändå. Tre prov nästa vecka. Cambridge, religion och nationella i svenska. Vill egentligen bort. Men jag är fast här. Känns som jag har fuckat upp det mig själv ganska rejält. Inget är som förr. Iofs inte jag heller. Inte många som kan acceptera det. Många drar. Men vilka ska man kämpa för att få ha kvar? Lite djupt såhär på kvällskvisten. Imorgon ska jag stå och representera vår skola på gymnasiemässan. Överjobbigt. Men det är smällar man får ta. Hade velat ha någon brevid mig nu. Någon som ba ligger brevid mig och förstår. Någon som inte säger nått. Som bara förstår och tar emot den stora klumpen jag har i bröstkorgen. Men jag måste fixa det själv i guess. Shit vilken nonsens jag skriver nu. Har nog aldrig varit såhär på bloggen.. haha cp. aja, tjenis! 

vännen <3